Enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor har den som äger en byggnad och den som bedriver verksamhet där, det yttersta ansvaret för sitt brandskydd.
Det innebär en skyldighet att i skälig omfattning hålla utrustning för livräddning vid brand och att i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har i ett allmänt råd, SRVFS 2004:3, tolkat att ett skäligt brandskydd innebär att man även bör bedriva ett systematiskt brandskyddsarbete. Det gäller både att arbeta förebyggande, för att så långt det går hindra att en brand uppstår, men också att system samt material fungerar vid en eventuell brand. 

I arbetet ingår att både arbeta med byggnadstekniska och organisatoriska bitar. För vissa byggnader eller verksamheter bör också det systematiska brandskyddsarbetet dokumenteras. Denna dokumentation är till för objektet och ska inte skickas in till kommunen.

En nyhet som kom när lagen om skydd mot olyckor trädde i kraft, var att för vissa byggnader eller anläggningar där konsekvenserna av en brand kan blir särskilt stora, ska det upprättas en så kallad skriftlig redogörelse av brandskyddet. Denna ska skickas in till kommunen som sedan använder dessa som underlag för att bedöma behovet av tillsyn. 

Vilka byggnader och anläggningar som omfattas av kravet på skriftlig redogörelse finns angivet i en föreskrift från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, SRVFS 2003:10. Till föreskriften finns ett allmänt råd, SRVFS 2004:4, som beskriver vad en skriftlig redogörelse bör innehålla. I det allmänna rådet finns också en “mall” för skriftlig redogörelse.